Nu har jag varit borta från min blogg alldeles för länge!

Datorn är i närvaro men orken har varit veck...

Nu har som sagt lång tid gått och mycket har hänt...!

Jag och Navid har sen en tid tillbaka flyttat ihop men min sambo Jho som jag även förlovat mig med, och har nu fullt upp med att renovera vår nya större lägenhet på Östermalm, plus att jag är gravid och det har sin del i det hela. Mycket planerande för framtiden både för oss som familj men även för mig själv.

Jag jobbar mycket och pluggar samtidigt till körkortet (så jag blir klar någon gång), jag är mamma till en helt underbar pojke som oxå behöver ha sin tid, hålla middagar för familj och vänner är oxå en sak som vi försöker hinna med.  Familjetiden är en jätteviktig del i mitt liv -även mina nära och kära vänner är inräknade och det sociala som kommer med det är en nödvändighet för mig som individ.

samtidigt som jag måste försöka komma ihåg mig själv och vad jag behöver för att kunna växa som människa och få ut det jag vill av mitt liv.

Det är svårt att få tiden och räcka till dock, och ibland får man omprioritera något.

-Blir det för mycket ibland -Ja absolut!

Hormoner, tårar som rinner utan anledning, störande omgivning, trötthet som gör världen till en annan planet...

Allt blir SÅÅ mycket större än det var förut. MEN jag skulle ALDRIG byta bort det!

Mycket har hänt, men jag har bara berättat om det possitiva, för vem behöbver lyssna på någon annans problem mer än det vi redan har själva och all skit i samhället och det som redan är!

Utan min älskade sambo så skulle nog inte mycket av det jag gör orkas med.

Han finns där, stöttar, visar kärlek och tillit.

Jag är gravid i 22:a veckan nu och allt har gått underbart bra.

Ultraljud är gjort och visar att vi har en livlig, frisk liten kille som växer som han ska.

Han sparkar och lever rövare när han inte sover, och gud vad han kan trycka på kissblåsan när han är igång...!

Navid är jättestolt storebror och pratar gärna med den mindre i magen, planerar rummet och sovplats, köper kläder och fixar å donar. Han kan komma på morgonen och det förta han vill göra när han klivit upp är å prata med lillebror en stund och ge han en puss

Jag har gett liv åt en liten kärleksfull gentleman på snart 4 år, han gör mig verkligen lycklig!

Navid kände hur Bebis N sparkade idag och han vart jätte impad, men förklarade förståndig som han är för lillebror att han måste stanna där ett tag till och bli större, och gav honom en puss.

Jho gör allt för mig, och visar ofta tålamod och kärlek -vilket jag behöver när det blir påfrestande.

Han ställer upp och hjälper med precis ALLT han kan utan att klaga.

Han pussar och pratar med Bebis N och visar så mycket kärlek han bara kan.

Vi längtar allihopa tills att han ska komma ut!